Har du någonsin känt dig totalt vilsen ? 
Det gör jag just nu, den 19 Augusti flyttade jag och barnen 30 mil hemifrån.

Jag var orolig för att det skulle bli tufft för barnen att anpassa sig, det visade sig vara jag och ingen annan.

Min dotter har börjat skolan och fick många nya kompisar redan första dagen sen har det bara flytit på. 
Min son är hemma med mig då vi inte fått någon förskoleplats åt honom ännu .

Jag vet att det kommer att gå bra för honom med .

När det gäller mig själv är jag inte riktigt lika säker . 
Jag känner mig inte helt hemma , känner mig vilsen och ledsen. Ensam....

Mannen har sitt jobb och snart har som sagt båda barnen sitt men jag sitter fast... 

Jag har sökt jobb efter jobb i hopp om att få saker att kännas bättre , jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så som jag gör när flytten bestämdes. Såklart fanns rädslan där men jag hade ändå hopp... Jag ska väl inte säga att jag förlorat allt hopp nu heller men jag känner att jag tappar lite för var dag som går . 

Jag försöker lista ut vart jag hör hemma , där jag bodde innan stod allt stilla på sitt sätt men jag hade i alla fall mina syskon och vänner . 

När jag bestämde mig för att vi skulle flytta hit var det för att jag trodde att allt skulle bli så mycket bättre . 

Jag trodde att det skulle vara skönt att komma bort från allt som påminner mig om så många tråkigheter , istället känner jag bara tomhet . 

Som att jag nu bara är ett tomt skal.

Hellre påminnas om allt än att inte känna något alls .

Kanske är det något alla upplever i början av en sån här typ av förändring , kanske är det bara tillfälligt .

Dock vill jag i så fall få komma ur denna bubblan av nedstämdhet och känslan av att inte höra hemma, det räcker . 

Jag vet att allt fortfarande är nytt och att den tiden vi bott här inte varat så länge ännu, men jag har nog aldrig känt såhär förut , inte på det här sättet.